Europas demografiska vinter

”Demografisk Vinter” är en mycket sevärd dokumentär från 2008 som berör en mängd problem associerade med den sjunkande nativiteten i världen, och kanske främst, bland de industrialiserade länderna. Filmens totala speltid är cirka 54 minuter och är här nedan uppdelad på elva delar;

Demographic Winter – Part 4/11
Demographic Winter – Part 5/11
Demographic Winter – Part 6/11
Demographic Winter – Part 7/11
Demographic Winter – Part 8/11
Demographic Winter – Part 9/11
Demographic Winter – Part 10/11
Demographic Winter – Part 11/11

Redan under 50- och 60-talen fanns det en stor bekymring över jordens framtida potentiella överbefolkning, vilket kan sägas ha varit en någorlunda realistiskt förankrad oro vid denna tid.

År 1974 bidrog den amerikanske presidenten Gerald Ford med att införa ett principprogram som hade utvecklats i syfte att reducera fertiliteten i världen, och därmed motverka riskerna för överbefolkning. Även om dessa utgångspunkter till viss del kan tyckas ha varit förankrade i befogade bekymringar, infinner sig ändå en mängd frågor som underminerar principprogrammets trovärdighet.

– Varför betraktades det som eftersträvansvärt att nativiteten i nationer som Sverige och andra glest befolkade länder – eller inom Europa överlag – också borde sänkas? Vilka risker för överbefolkning kan bedömas ha förekommit inom den europeiska kontinenten?

– Varför öppnade USA och Europa upp portarna för massinvandring om syftet var att sänka befolkningsmängden genom en reducerad fertilitet? Denna fråga får extra tyngd när man betänker de ekologiska och miljömässiga argument som har vävts samman med argumentationen för en sänkt nativitet.

– Varför har västerländska politiker använt den reducerade nativiteten som ett slagträ för att promotera massinvandring, med hänvisningar till att vår population annars skulle sjunka, när de själva har varit med att införa åtgärder som logiskt sett – utifrån den forskning som fanns tillgänglig redan 1974 – kommer att resultera i en sänkt nativitet?

– Är det verkligen så att en genuin hänsyn till miljö och ekologi med all nödvändighet är förbunden med och förutsätter att västvärldens nativitet sjunker?

– Varför har miljörelaterade argument kontinuerligt använts på sätt som färgar politiska frågor i en svartvit uppdelning mellan ‘gott’ och ‘ont’, när det i verkligheten existerar en mängd olika sätt att lösa ekologiska problem på – utan hjälp av indoktrinering och falska argumentationskedjor?

National Security Study Memorandum 200 (1974/1975)

Den sjunkande nativiteten i västvärlden och Europa innefattar komplicerade processer som präglas av en uppsjö av samverkande faktorer. Statliga amerikanska dokument visar hur som helst att denna utveckling inte enbart är resultatet av en spontan och självreglerande process.

Under Henry Kissingers rådgivning och genom den amerikanske presidenten Gerald Ford, färdigställdes år 1974 ett dokument känt som National Security Study Memorandum 200. Den som vill fördjupa sig i detta dokument kan finna vidare information vid denna länk.

I huvudsak fokuserar detta memorandum på att identifiera företeelser som sänker nativiteten, vilka sedan begrundas med argument som ska väcka sympatier och legitimera dessa. Problemet som uppstår i kölvattnet av denna argumentation är att till synes genuina argument blandas ihop med argument som introducerades i syfte att framskynda en befolkningsminskning.

2. Research, experimentation and evaluation of ongoing programs should focus on answering the questions (such as those raised above, relating to female education) that determine what steps can and should be taken in other sectors that will in a cost-effective manner speed up the rate of fertility decline.

In addition to the five areas discussed in Section II. B 1-5 below, the research should also cover the full range of factors affecting fertility, such as laws and norms respecting age of marriage, and financial incentives.

Work of this sort should be undertaken in individual key countries to determine the motivational factors required there to develop a preference for small family size. High priority must be given to testing feasibility and replicability on a wide scale.

Källa: http://www.population-security.org/28-APP2B.html#II-B

I en värld där överbefolkning har varit en överskuggande hotbild under det senaste halvseklet kan dessa utvärderingar i viss mån vara förståeliga. Men då ställer man sig frågan – inom vilka geografiska områden kan det anses vara rimligt att sträva efter lägre födelsetal? Berör man sedan ämnen som insyn, transparens och folklig förankring kan man även fråga sig vilka metoder som hade kunnat betraktas som legitima och försvarbara ur perspektiv som präglas av icke-totalitära utgångspunkter.

Begreppet indoktrinering används upprepade gånger i principprogrammet som ett självklart verktyg, vilket ger en fingervisning om att grundlaget för den önskade argumentationen involverar direkt propaganda, som kan vara svår att skilja från verkliga, genuina argument;

The following areas appear to contain significant promise in effecting fertility declines, and are discussed in subsequent sections.

* providing minimal levels of education especially for women;
* reducing infant and child mortality;
* expanding opportunities for wage employment especially for women;
* developing alternatives to ”social security” support provided by children to aging parents;
* pursuing development strategies that skew income growth toward the poor, especially rural development focussing on rural poverty;
* concentrating on the education and indoctrination of the rising generation of children regarding the desirability of smaller family size.

II. B. 6. Concentration on Education and Indoctrination of The Rising Generation of Children Regarding the Desirability of Smaller Family Size

[…]

Because a large percentage of children from high-fertility, low-income groups do not attend school, it will be necessary to develop means to reach them for this and other educational purposes through informal educational programs.

As the discussion earlier of the determinants of family size (fertility) pointed out, it is also important to make significant progress in other areas, such as better health care and improvements in income distribution, before desired family size can be expected to fall sharply.

If it makes economic sense for poor parents to have large families twenty years from now, there is no evidence as to whether population education or indoctrination will have sufficient impact alone to dissuade them.

Tidigare har jag tagit upp den amerikanska juridikprofessorn Elizabeth Warrens studier av amerikanska familjers försämrade ekonomi i artikeln Den amerikanska medelklassens kollaps.

När man läser det dokument som sammanställdes 1974 under president Gerald Ford är det tydligt att en reducering av fertiliteten överlag har varit ett framträdande argument när det gäller övergången till familjestrukturer baserade på en konstellation av två förvärvsarbetande föräldrar. Vad som däremot inte nämns är de extra ekonomiska och miljörelaterade bördor som uppstår när en familj med två förvärvsarbetande behöver varsin bil, samt de många ytterliggare problematiker som professor Elizabeth Warren tar upp i sin bok från 2003; ”The Two-Income Trap: Why Middle-Class Mothers and Fathers Are Going Broke”.

Att kvinnor i viss utsträckning förvärvsarbetar är i grunden inte något problem i sig självt. Problematiken ligger istället i det faktum att själva den diskurs och de argument som lyfte fram familjeidealet med två förvärvsarbetande föräldrar som det yttersta goda, på ett tidigt stadium blandades samman med generella ambitioner att sänka fertiliteten i samhället. Detta har i sin tur resulterat i ett debattklimat som har färgats av bakomliggande motivbilder och obalanserade åtgärder, i sin tur präglade av politisk korrekthet och beröringsångest.

The status and utilization of women in LDC societies is particularly important in reducing family size. For women, employment outside the home offers an alternative to early marriage and childbearing, and an incentive to have fewer children after marriage. The woman who must stay home to take care of her children must forego the income she could earn outside the home. Research indicates that female wage employment outside the home is related to fertility reduction.

Vad man kan säga är att de samhällsförändringar som har införts under det senaste halvseklet tillsammans har givit upphov till en alarmerande låg nativitet bland européer och europeiskättade, liksom bland japaner, med en medelklass som sjunker ned i fattigdom. För oss svenskar, nordbor och européer – som tillhör en liten minoritet av världens folkslag – bär dessa nativitetsrelaterade problem även civilisationsmässiga problematiker på längre sikt – särskilt när de kombineras med etnisk undanträngning i våra egna hemländer.

Trots att de fertilitetssänkande förändringarna till viss del motiverades av miljömässiga grundlag, har västvärlden haft en rekordhög invandring under denna period, vilket innebär att vi inte har kunnat skörda några miljömässiga fördelar av reduceringen av vår generella fertilitet. Istället har vi matats med antydningar om att problemet ytterst ligger hos oss själva, att det i huvudsak är vårt eget fel att vi föder för få barn för att försörja en åldrande befolkning, samt att vi därför behöver importera utomeuropeiska invandrare genom massinvandring.

Men problemet med den åldrande befolkningen kvarstår, eftersom invandring endast skjuter problemet i framtiden, samtidigt som invandringens extra kostnader urholkar de gemensamma tillgångar som skulle finansiera pensionsgrundlaget till de pensionärer som har bidragit till att bygga upp socialförsäkringssystemet.

Avslutningsvis vill jag hänvisa till den globala politiska förankring som principprogrammet från 1974 strävade efter. Detta program var alltså avsett att implementeras över större delen av världen, med betoning på vikten av att varje land infogar sig under principprogrammets punkter. Eftersom dokumentet uppmuntrar till statlig indoktrinering för att ändra attityder och trender, kan det betraktas som ett protokoll som syftar till indoktrinering på global nivå.

Although world population growth is widely recognized within the Government as a current danger of the highest magnitude calling for urgent measures, it does not rank high on the agendas of conversations with leaders of other nations.

Nevertheless, the United States Government and private organizations give more attention to the subject than any donor countries except, perhaps, Sweden, Norway and Denmark. France makes no meaningful contribution either financially or verbally. The USSR no longer opposes efforts of U.S. agencies but gives no support.

In the LDCs, although 31 countries, including China, have national population growth control programs and 16 more include family planning in their national health services — at least in some degree — the commitment by the leadership in some of these countries is neither high nor wide.

These programs will have only modest success until there is much stronger and wider acceptance of their real importance by leadership groups. Such acceptance and support will be essential to assure that the population information, education and service programs have vital moral backing, administrative capacity, technical skills and government financing.

Relaterade länkar:

Hemsida – Demographic Winter
Rimfaxe – Den amerikanska medelklassens kollaps

Nyårshälsning – Intervjuer med Herr Nationell

Årets nyårshälsning är ett samhällskritiskt samarbete med den trevliga och begåvade fristående videobloggaren Herr Nationell.

I kvällens radioprogram intervjuar Herr Nationell en vanlig svensk kvinna vid namn Ronja, som berättar om hennes möten med det mångkulturella Sverige. Sedan följer en intervju med Dan Eriksson som talar om sin kommande bok samt reflekterar kring utvecklingen i Europa och till sist följer en kort intervju med undertecknad.

Rimfaxe vill önska alla läsare ett gott nytt år!

Herr Nationell

Dan Erikssons blogg

Ronja:
[Facebook-grupp] – Sänd kriminella invandrare HEM!
[Facebook-grupp] – Stoppa svenskfientligheten!

Relaterade artiklar:

[Realisten] – Gott nytt år?
[Motpol] Reaktion – Summering av året som gått – från extremism till reaktion
[Motpol] Oskorei – Metakulturellt 2011

Tre nötter till Askungen

Tre hasselnötter till Askungen är en tysk-tjeckoslovakisk samproduktion från 1973 med både tyska och tjeckiska skådespelare.

I Norge har det blivit närmast en tradition att visa denna trevliga äventyrsfilm under julhögtiden. Många scener är inspelade i vackra landskap och stämningsfulla miljöer, inte minst det kungliga slottet som i verkligheten heter Schloß Moritzburg och som ligger i den tyska delstaten Sachsen.

Hela filmens tio delar finner man längre ned i detta inlägg.

Handlingen följer i stora drag den europeiska folksagan om Askungen som man återfinner hos bröderna Grimm, om än i en mer utförlig och broderad version. Upprinnelsen till historien är att hustrun till en rik man insjuknar varpå hon kallar sin enda dotter till sin dödsbädd. Hon ber så dottern att vara god och renhjärtad och förklarar att hon kommer att vaka över henne från den andra sidan. Efter moderns bortgång, finner så mannen sig snart en ny hustru och med denne introduceras två stydöttrar i familjen, som visserligen är vackra till det yttre, men vilka är renodlat giriga, elaka och bortskämda. Likt berättelsen om den unga kungadottern Aslög som var dotter till Sigurd Fafnersbane och Brynhild, vars skönhet kläddes i aska och trälskap, går Askungen ett snarlikt öde till mötes när den tillkomna styvmodern och de båda styvdöttrarna degraderar henne till nivån av en livegen uppasserska i sitt eget hushåll. Mer om Aslög kan man läsa i Oskoreis artikel om Ragnar Lodbrok och hans söner.

Bakgrunden till historien målar på ett intressant sätt upp de europeiska folksagornas återkommande reflektioner kring orättvisor, som när den vackra, begåvade och godsinnade Askungen blir fråntagen sitt naturliga arv och berövas det som rättmätigt sett var hennes av sina nytillkomna styvsystrar, som varken delar hennes familjearv eller äger någon genuin rätt att ta del av detta. Man kan i berättelsen ana paralleller till gökens vana att lägga sina ägg i andra fåglars bo, varefter de rättmätiga ättlingarna stöts ut.

När familjefadern i bröderna Grimms version skall resa till marknaden, frågar han varje dotter vad de önskar att han ska införskaffa åt dem. Styvdöttrarna önskar sig vackra klänningar och juveler, medan Askungen ber honom att ta med sig den första gren som slår honom i huvudet under resan. Som sagan förtäljer stöter fadern mycket riktigt ihop med en gren med hasselnötter på vägen till marknaden, varpå han minns dotterns ord och medför den hem till henne. I filmen sker det hela lite annorlunda, men hasselnötterna har fortfarande en framträdande roll. Den filmatiserade versionen rymmer även en ytterligare dimension av tragedi, då Askungens fader redan har lämnat jordelivet vilket innebär att hon har lämnats ensam med sin styvmoder och sina styvsystrar. Allt vad hon har ärvt utav fadern har således fallit i deras händer.

Askungen, som sin vana trogen ofta besöker moderns grav, planterar sedan kvisten vid gravplatsen, varpå hon gråter så strida strömmar att kvisten vattnas av hennes tårar och ett vackert träd växer upp bredvid graven. På den tredje dagen vid graven dyker en vit fågel upp som på ett övernaturligt vis uppfyller hennes önskningar, kanske likt en förlängning av ödesväven för att rättvisan åter ska nå sin naturliga balans. I filmen är det Askungens vänskapsband med en familjär och klok uggla som vägleder henne när hon får sina önskningar beviljade ur de magiska hasselnötterna. Hennes nära relation till skogens djur löper genom historien som en röd tråd och visar sig vara till ovärdelig hjälp för henne, vilket inte minst framkommer i filmatiseringen. Djuren återbördar således hennes vänliga natur och man kan i Askungens natur se nyanser av ett naturanknutet skogsväsen som bär undertoner av någonting mer än det enbart mänskliga.

Förändringar är i antågande. Kungariket är snart i behov av ett tronskifte och kungens son uppmanas därför att gifta sig snart så att den unge prinsen kan axla det kommande ansvaret. Omkring sig uppvaktas prinsen av horder av fjäskande, ytliga och – inte minst – giriga adelsdamer som ser sina chanser till makt, rikedom och social karriär i den kommande kungens kölvatten. Berättelsens underliggande motiv handlar på djupet om vem som ska styra kungamakten, samt vilken slags äktenskaplig alkemi som ska råda mellan kungen och drottningen. Ska den blivande kungen välja en girig, feg och elak drottning, eller ska han välja en tronpartner som står på nära hand med folket, med djuren och naturen?

Den unge prinsen skildras i utgångspunkten som mycket omogen och rent barnslig. Askungens roll fungerar därför i filmen som en utmaning för den unge prinsen, att tvärt emot de kocketterande och karriärlystna damerna ge kungen ett antal gåtor och utmaningar att bita i. Askungen vill nämligen inte ha vilken man som helst, utan hon utsätter den unge prinsen för en rad tester som ska pröva och utveckla hans karaktär. Hennes skicklighet med vapen och hästridning, liksom hennes klokhet, visar även att hon uppfyller de klassiska dygderna; mod, måttlighet, visdom och rättvisa, vilka alla är henne till hjälp under äventyren.

Föga förvånande kan den unge prinsen inte annat än imponeras av Askungens karaktär, av hennes närhet till djuren och naturen, av hennes dedikation till högre principer liksom av hennes mystiska charm, vilket får honom att fullständigt glömma de andra kandidaterna på slottets bal. När hon mister sin guldsko under slottsbalen blir den således en symbol för det unika kriterium som endast hon uppfyller av alla unga kvinnor i kungariket, nämligen hennes kombinerade skönhet och mognade karaktärsegenskaper. Endast Askungen har visat sig vara värdig att styra kungariket tillsammans med den blivande kungen, och därför måste prinsen först övervinna sina svagheter, att mogna och utvecklas, för att slutligen vinna hennes hand, en utmaning som lockar honom långt mer än de mer lättillgängliga, svärmande damerna han finner omkring sig.

——-

Resten av filmens tio klipp kan man följa vidare genom dessa länkar;

Tre hasselnötter till Askungen – del 5
Tre hasselnötter till Askungen – del 6
Tre hasselnötter till Askungen – del 7
Tre hasselnötter till Askungen – del 8
Tre hasselnötter till Askungen – del 9
Tre hasselnötter till Askungen – del 10

Relaterade länkar:

Tre nøtter til Askepott
Schloss Moritzburg
Aslaug/Aslög/Asløg i Wikipedia
Oskorei – Ragnar Lodbrok och hans söner

Sigurd Fafnersbane, Aslög och Rangar Lodbrok

Aslög var dotter till Sigurd Fafnersbane och Brynhild men uppfostrades av Heimer, Brynhilds fosterfar. När Aslögs föräldrar dog, konstruerade Heimer en harpa i vilken han gömde Aslög för att hålla henne skyddad under deras resor. Efter att de hade nått Norge och platsen Lindesnes kom de att övernatta hos paret Åke och Grima. Då harpan tycktes innehålla värdesaker kom de båda makarna överens om att döda Heimer i sömnen.

Efter mordet på Heimar bryter Åke och Grima sönder harpan och finner den unga flickan Aslög gömd inuti instrumentet. De uppfostrar henne sedan under namnet Kraka (kråka). För att dölja hennes ädla börd tvingade de flickan att gå nedsmutsad av aska samt utstyrde henne med trasiga kläder. Hennes tillvaro kom sedan under lång tid att präglas av närmast trälliknande förhållanden hos sina stränga fosterföräldrar.

När Ragnar Lodbrok vid ett tillfälle lägger an med skeppet nära paret Åkes och Grimas hus, råkar hans män få syn på den vackra Aslög i badet. Ragnar Lodbrok får höra talas om den vackra unga kvinnan och beslutar att utmana henne med en gåta. Han ber henne att komma till honom varken klädd eller oklädd, varken hungrig eller mätt, samt varken ensam eller i sällskap. Hon anländer sedan klädd i nät, ätande på en lök och med en hund med sig. Ragnar imponeras av hennes förslagenhet och de gifter sig sedan och får ett flertal barn.

Senare kommer det fram att Aslög i verkligheten är dottern till Sigurd Fafnersbane, varpå Ragnar vill pröva henne för att testa hennes ädla börd. Det tecken som ska visa detta är att hon föder en son med ormliknande ögon, vilket hon också sedan gjorde, en son som gavs namnet Sigurðr ormr í auga.

Julmat från det norska västlandet

Nu är det snart jul och kvällens inlägg är lika politiskt inkorrekt som en skål med rotmos.

Maträtten Pinnekjøtt är en av de trevligaste julbordsbekantskaperna man kan göra i Norge under december månad. Trots det i Sverige något lustigt klingande namnet handlar det hela om rent kulinariskt allvar – det är en rätt som består av saltade revbenssidor av får – en ypperlig bit västskandinaviskt kulturarv som låter sig väl smaka. De norska fåren har kanske några av världens vackraste fjällsluttningar att ströva kring i frihet, vilket gör att det är betryggande att veta att det fortfarande finns möjligheter till en värdig djurhushållning på sina platser.

När man köper pinneköttet i butiken är revbenssidorna starkt saltade efter en längre tids insaltning. Först av allt måste alltså saltlaken vattnas ur köttet, vilket tar ungefär 8-12 timmar av vattenläggning. I regel brukar man lägga pinneköttet i blöt över natten. Sedan tömmer man ut vattnet och travar upp färdighyvlade björkpinnar längst ned i en stor gryta.

Revbenssidorna placeras sedan på traven med pinnar varpå man fyller upp vatten till björkpinnarnas kant, så att de får ångkoka under lock i cirka 2-3 timmar på svag värme. Under denna tid kan det vara så att man behöver fylla på vattennivån en till två gånger så att pinnarna på botten inte torrkokar, beroende på vilken värme man har satt spisen på. Personligen anser jag att man bör undvika att avsalta köttet alltför mycket, utan att man hellre riskerar att de är lite för salta.

Rätten serveras sedan med kålrabistappe, som är en slags rotmos, samt med potatis (mandelpotatis fungerar mycket bra), rödkål eller surkål, och så vidare. På vissa håll används även lingon (tyttebär på norska) som tillbehör.

Pinnekött är en av det norska västlandets delikatesser och är mycket enkelt att tillaga, om man bortser från den långa vattenläggningsprocessen, samt den utförliga saltlaketorkningen.

Rimfaxe önskar härmed en god jul och ett gott nytt år.

(Fotografier: Rimfaxe, 2010)

Värdighet kontra värde

I den offentliga diskursen kan man konstatera att det är förenat med social och politisk stigmatisering att uttala tvivel eller kritik kring vissa grundvärderingar som samhället har utvecklat ett särskilt känsligt förhållande inför. Trots att sådana sociala tabun normalt sett är relativt osynliga i vardagslivet kan man ändå bilda sig en ungefärlig uppfattning om deras omfattning och struktur genom att utforska vad som sannolikt sker om man överträder den godkända sociala spelplanens utstakade gränser.

Det senmoderna svenska samhället vilar på en mängd på förhand postulerade trosföreställningar som alla medborgare förväntas vara samstämmiga kring och som definierar ett gemensamt socialt ramverk, som likt en flodfåra eller akvedukt styr de omgärdande betingelser inom vilka samhällsdebatterna är hållna. Ordet akvedukt kommer från latinets aqua ducere, vilket betyder just vattenledare och som i sammanhanget ger en uttrycksfull bild av den politiska styrningen och dynamiken. I överförd bemärkelse kan man jämföra politiken, rättsväsendet och de sociala normerna i ett samhälle med styrningen och kanaliseringen av flödande vattenmassor.

Oavsett vilket politiskt hemvist man stammar ur ligger det i den samhällskritiskt orienterade individens intresse att åtminstone identifiera de kanaliserande jordvallar som begränsar det offentliga samtalet genom sociala kontrollmekanismer, vilket i sin tur inskränker individens tankefrihet i samma utsträckning. På samma sätt som vattnet som leds i en akvedukt inte äger mer frihet än att följa den färdväg som begränsar dess rörelsefrihet, äger svensken idag, i det offentliga livet, endast friheten att samtala inom ramarna för de socialt accepterade riktlinjerna. Härtill räknar jag således inte friheten att marginalisera sig själv, eftersom de flesta svenskar inte ens kommer att överväga ett sådant alternativ. På så sätt är handlingsfriheten i dagens läge alltså underställd de barriärer som utmärker den sociala marginaliseringens domäner.

Sanningen är den att det inte var någon gestalt med långt skägg och gudagivna sanningsuppenbarelser som år 1974 (samt genom den proposition 1975/1976 som stadgades år 2002) steg nedför ett högt berg och presenterade stentavlor med den nuvarande svenska regeringsformen. Istället består regeringsformen av mänskliga slutsatser och tolkningar som, i ett relativt ofta självbejublat sekulariserat samhälle, bör vara underställda rimliga krav på logik, ifrågasättande, koherens och verklighetsförankring.

Det lika värdet en felaktig översättning

Till en början kan man konstatera att den svenska versionen av FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna präglas av en pinsam, men fortfarande okorrigerad, felöversättning som förändrar innebörden i deklarationens mening. Man kan därför konstatera att det i Sverige råder en alldeles egen och hemmasnickrad specialversion av dessa deklarationer som inte har stöd i FN:s artiklar, vilket innebär att svenska politiker riskerar att göra sig till åtlöje på den internationella arenan, även om detta nu inte skulle vara något nytt eller iögonfallande fenomen som får en att lyfta på ögonbrynen.

Som följd av detta präglas hur som helst även det svenska debattklimatet av en mängd felaktiga logiska slutsatser. Det än mer oroande generalfelet är att den svenska regeringen har baserat den nuvarande regeringsformen på denna grovt felaktiga översättning, vilket innebär att vår grundlag i sin tur har präglats med den logiska självpunktering och bristande legitimitet som följer av dessa felaktigheter.

Låt oss först därför jämföra originalet av FN:s deklarationer om de mänskliga rättigheterna med den svenska översättningen;

Article 1 (Engelska)
All human beings are born free and equal in dignity and rights.They are endowed with reason and conscience and should act towards one another in a spirit of brotherhood.

Artikel 1 (Tyska)
Alle Menschen sind frei und gleich an Würde und Rechten geboren. Sie sind mit Vernunft und Gewissen begabt und sollen einander im Geiste der Brüderlichkeit begegnen.

Artikel 1 (Svenska)
Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. De har utrustats med förnuft och samvete och bör handla gentemot varandra i en anda av gemenskap.

Vad som har skett vid den svenska översättningen är främst att ”värdighet” (dignity, Würde) har blivit ”värde” (value , Wert), vilket innebär att denna skiljer sig i betydelse från de andra språkliga versionerna. Både den engelska och tyska versionen här ovan talar om ”värdighet”, medan den svenska istället talar om ”värde”. Förutom den rent värdemässiga klang som denna felöversättning ger upphov till finns det än fler och mer djupgående orsaker att betrakta den bristande översättningen som oroande. Man kan även påpeka att en fullt överensstämmande översättning borde lyda ungefär så här;

”Alla människor är födda fria och lika i värdighet och rättigheter. De är utrustade med förnuft och samvete och bör handla gentemot varandra i en anda av gemenskap.”

Den svenska översättningen av FN:s stadgar vore i grunden att betrakta som ett pinsamt misstag om det inte vore för det faktum att vi knappast kommer att se någon korrigering av felöversättningen under överskådlig tid. Orsaken till detta är sannolikt att den felaktiga ordalydelsen har varit, och fortfarande är – helt avsiktlig – eftersom den annars hade upptäckts och korrigerats för länge sedan. En kortvarig okunnighet kan vara sprungen ur oförstånd. Är okunnigheten däremot långvarig och trotsar all faktisk empiri, då måste man närmast betrakta den som antingen medveten eller desperat.

Logiska implikationer av ”det lika värdet”

Ur ett filosofiskt perspektiv är denna missvisande översättning problematisk på flera nivåer och man kan säga att den faktiskt omkullvälter hela den logiska plattform som det svenska debattklimatet förmodas, eller sägs, vila på. Skillnaden mellan ”värde” och ”värdighet” är i faktiska förhållanden graverande och det får således långtgående konsekvenser när dessa blandas samman utan distinktioner. Vad jag nedan vill visa är vad man kan säga om dessa problematiker ur ett förhållandevis objektivt perspektiv.

Vad man kan säga är att alla människor är lika mycket människor. Detta kan vid första anblicken tyckas vara en onödig tautologi, men det är vid en närmare inspektion en viktig distinktion som lyfter fram det gemensamma människovarandet som inte försvinner på grund av en människas intelligens, sociala status, politiska åsikter, funktionsnedsättningar, och så vidare. Människovarandet är således en realitet i sig självt, en fakticitet om oss människor som alltid är sann och som inte påverkas av människans val eller hennes omständigheter. Det faktiska förhållandet att alla människor är lika mycket människor, trots en mängd djupgående skillnader, är dock inte liktydigt med att människor är lika mycket värda. Det är min avsikt att klargöra detta förhållande och visa på det lika värdets etiska brister.

Låt oss tänka oss en person, en ung man, som drabbas av en allvarlig trafikolycka och som i efterhand lider av minnesförlust och hjärnskador till följd av detta. Vad som händer är således att själva identiteten som person kan genomgå stora förändringar på grund av detta, medan själva varandet som människa förblir en konstant. När personen är utskriven från sjukhuset och återvänder till arbetsplatsen är dennes intellektuella funktioner drastiskt nedsatta och han kan inte längre utföra sina tidigare uppgifter. Företagets objektiva värdebedömning av den anställdas nyttofunktion kan nu sannolikt sägas ha sjunkit, oavsett vad man har för etiska eller moraliska åsikter om detta. Ett företag anställer helt enkelt inte en person på grund av att denne skulle besitta ett människovärde, då skulle vem som helst vara lika anställningsbar, utan på grundval att personen har ett värde för företaget, om det nu inte handlar om ett familjeföretag eller liknande. Människovärdet är, liksom alla värden överlag, präglat av det utvärderande subjektet som i utgångspunkten tillskriver värden utifrån en på förhand definierad måttstock. Ett företags uppfattning om en människas värde skiljer sig således från andra måttstockar som värderar andra egenskaper än främst de produktiva och vinstgenererande.

Värdighet över värde

Människovärdet som abstrakt begrepp kan således inte hjälpa vår trafikskadade person. Utgår vi från enbart ett abstrakt människovärde har han inget att hämta. Företagets analys är helt enkelt att hans värde för företaget har sjunkit på grund av hans nedsatta funktioner. Något lika värde kan vi således inte konstatera utifrån företagets perspektiv, och detta är ett faktiskt förhållande. Om man däremot utgår från perspektivet att människan äger en mänsklig värdighet, flyttar detta fokuset från värde och marknadstänkande effektivitet, till en frågeställning om hedervärdhet och respekt. Även om en anställds effektiva värde har sjunkit ur företagets behovshorisont, kan en företagsledare fortfarande känna en respekt inför en anställd som har arbetat hårt och dedikerat för företaget under många år. Det kan således vara hedervärt, om det är genomförbart inom rimliga ramar, att ge personen en annan och lättare uppgift på arbetsplatsen om denne önskar det. En fokusering på mänsklig värdighet, som ett resultat av människovarandet, är helt enkelt långt mindre påverkat av marknadsekonomiska hänsynstagande än om vi talar om värde eller människovärde. Ett företag bedömer människor som olika mycket värda på grund av deras värde för företaget och detta är helt ofrånkomligt. Det lika värdet riskerar således alltid att synas i sömmarna och kallas hyckleri, eftersom något lika värde inte existerar i människors verkliga relationer med varandra. De du älskar har helt enkelt ett högre värde för dig än andra och det är inte logiskt hållbart att säga att du värderar alla människor lika.

Placera tio personer på en öde ö och låt säga att en av dem drabbas av en akut sjukdom. Om det finns en läkare bland dessa kommer dennes särskilda värde i denna situation bli ganska uppenbart på kort tid. Densamme läkaren kanske dock inte är lika värdefull när det gäller båtbyggarkonst, sociala relationer, överlevnadsfärdigheter, och så vidare. Om en av de strandade har ett medfött kromosomfel kanske dennes värde i de flesta praktiska situationer inte är särskilt imponerande, men det hindrar inte civiliserade människor från att respektera personens värdighet som människa, d.v.s. personens människovarande. Man behöver således inte tillgripa abstrakta och logiskt sett problematiska begrepp som ”det mänskliga värdet”, när man istället kan utgå från en orientering som respekterar mänsklig värdighet. Vi värderar människor omkring oss efter deras kvaliteter, och således har de olika värden för oss. Värdigheten som människa, eller som levande och sentient varelse för den delen, är dock någonting annat.

Man kan slutligen påvisa dessa förhållanden matematiskt;

P = person
V = värde
Mv = människovarande

Låt oss säga att vi använder begreppen X, Y och Z för att beskriva tre olika människor, som i vår framställning symboliserar befolkningen i sin helhet;

P(x) = P(y) = P(z)

Person X är inte densamma som person Y eller Z, vilket innebär att detta förhållande är osant. Människor är unika i förhållande till varandra och således är de olika. Man kan sedan definiera utvalda kriterier som människor delar – eller inte delar – med varandra på artnivå, men detta innebär inte att alla människor är likadana.

V(x) = V(y) = V(z)

Detta antagande kan man med relativt enkla medel visa är felaktigt. Värdet hos person X, Y eller Z kan inte bestämmas med helt och hållet objektiva mått eftersom förekomsten av värde förutsätter och kräver en referenspunkt av värdering och jämförelse. All värdering utgår från ett subjekt eller kriterier som är knutna till olika intressen och måttstockar.

Homo mensura-satsen, att människan är alla tings mått, innebär att människans värdering av djur och natur är präglad av människans egenintressen och att dessa värderingar således inte kan befrias från människans kognitiva och intresserelaterade utgångspunkter som art. Beroende på om människan betraktar tigern som en inkomstbringade källa för dyra pälsar, ett objekt, eller om hon betraktar den utifrån tigerns plats i ett större ekosystem där den existerar inom ramarna för en evolutionär tillvaro och historicitet, med faktiska inneboende och nedärvda behov, kommer människans värdering av tigern att skilja sig drastiskt åt.

Tigerns objektiva intressen kan inte reduceras till en mänsklig tabellmässig översikt, men existerar likväl och innefattar åtminstone sådana kriterier som att föra sina gener vidare, att bilda familj, att leva i omgivningar som inte alienerar den, att äta föda som är hälsosam för den, och så vidare. Tigerns värde för naturen, för ekosystemet, samt tigerns värde för sig självt eller för sina efterkommande, kan helt enkelt inte reduceras till människans utgångspunkter.

Mv(x) = Mv(y) = Mv(z)

Människovarandet är detsamma hos personerna X, Y och Z, i och med att de alla är människor. De är således enkelt uttryckt ”lika mycket människor”, trots att en mängd omständigheter och förutsättningar kan skilja sig åt. Man förväntar sig därför att de har en mänsklig natur, mänskliga behov och mänskliga psykologiska och sociala reaktioner även om dessa inte nödvändigtvis är synliga eller mätbara.

En person som ligger medvetslös i koma kan återfå sitt medvetande även om det för stunden kanske tycks som om han eller hon endast lever en vegetativ tillvaro. Även om personen inte återfår sitt medvetande, eller rent av avlider, så hanterar vi honom eller henne som en mänsklig person för att dennes värdighet förtjänar det. Vi behöver inte tycka om personen, d.v.s. vi behöver inte värdera honom eller henne lika mycket som andra, men vi erkänner dennes mänsklighet på ett generellt plan som inte är knutet till huruvida personens mänskliga funktioner är värdefulla för oss eller om dennes åsikter är överensstämmande med våra egna ideal i stunden.

I och med att människor delar det faktiska människovarandet, är det rimligt att man utvecklar åtminstone en viss hänsyn för en generell mänsklig värdighet. Denna mänskliga värdighet är hur som helst svår att definiera och är beroende av sociala överenskommelser, som kan variera mellan folkgrupper och över tid. Det är även rimligt att man visar hänsyn till andra sentienta varelsers värdighet, genom att ta hänsyn till deras natur som varelser.

Den mänskliga värdigheten, samt värdigheten i allmänhet, är således ett mer funktionellt, logiskt och etiskt försvarbart begrepp än det mänskliga värdet, oavsett om vi förhåller oss till människor, djur eller den natur vi härstammar från.